Går man in idag på en bokhandel märker man snabbt att de flesta av pocketböckerna i hyllorna pryds med författarens ansikte. Det här har självklart alltid skett, men oftast då bara på biografier. Så är inte riktigt fallet längre. Liza Marklund sminkar upp sig och gör sig fin för omslaget på sina såsiga deckarromaner. Många andra författare ser sammanbitna ut på sina omslagsbilder. Eller söta som Sofi Fahrman.
Det finns oftast ingen klar uppdelning av att författare med bilder skulle vara ”dåliga” författare och att de andra skulle vara ”bra”. Smaken är ju som baken och Liza Marklund och Björn Ranelid har sina fans och antagonister i den litterära världen.
Skriv en bok med bara bilder istället
Det finns ju till exempel de som inte allt har varken talang eller känsla för att skriva böcker som inte syns på framsidan av sina verk. En sån författare är Jens Lapidus. Hur som helst kanske författare som gillar att synas på och i böcker försöka göra en egen liten fotobok istället. Fotoböcker har ju den magnifika fördelen att de går att fylla med massvis av bilder. Då kan författarna utan smak göra det de alltid velat göra. Vara huvudroll i en bok. En bilderbok, en nivå som kanske passar deras författarkvalitéer lite bättre än vad som fram till nu har uppskattats av Croc-bärande, BIB-drickande husvagnsproffs. Här är ett utdrag ur en recension av Jens Lapidus senaste och kanske sista bok utan bilder:
Lapidus: fastnar i långa föreläsningar om pengatvättsstrategier som känns klippa-klistrade ur ett sömnigt pm från polisens ekobrottsrotel, läjsade med lite urbanlingo för att piggna till.