Den första roman som skrevs om agent James Bond, agent vid den brittiska underrättelsetjänsten, har filmats tre gånger, mer än någon annan Bond-roman. Först blev den en del i den amerikanska agentserien Climax!, med den amerikanske agenten Jimmy Bond som huvudperson. Sedan blev den en bondparodi, 1967, med David Niven i huvudrollen, och sedan blev den tjugoförsta officiella bondfilmen, med Daniel Craig i huvudrollen, den första blonda James Bond någonsin.
Romanen som avses är alltså Ian Flemings Casino Royale, som gavs ut 13 april 1953 på förlaget Jonathan Cape. Redan året därpå kom den första filmatieringen, men det dröjde alltså länge innan den blev en seriös långfilm.
Man kan fråga sig varför det dröjde, men den troligaste förklaringen är antagligen att det dels inte är samma typ av action i romanen som i senare romaner, som filmades tidigare, och dels att det är en annan, mer sårbar Bond som porträtteras i boken. Bond i den första boken har heller inte mycket till personlighet, vilket helt och hållet var Flemings avsikt. Dessutom får Bond hjälp av CIA, vilket kanske inte kändes så kul för de flesta engelsmän.
Varför gjorde de så?
Samtidigt måste romanen ha sina kvaliteter, för även om det är stor skillnad mellan de fyra versionerna så är de ändå baserade på samma idéer: Bond spelar ett parti kort på ett casino i Frankrike, mot en kriminell organisations kassör. I den senaste versionen är det mesta uppdaterat, men det är fortfarande inte fråga om casino online. Däremot spelades det baccarat i den första versionen, och poker i den senaste.
Kanske är det Bonds brist på personlighet som gjort berättelsen lockande för manusförfattarna. Han blir ett tomt kärl som de kan fylla med lite vad de vill. I den första långfilmen driver man detta så långt att flera agenter får kodnamnet James Bond, för att förvirra fienden.