Förr i tiden var kultur en syssla för de priviligierade. Delvis för att de visste att få tag i konsten men mest för att de hade tid och pengar att ägna sig åt sysslor som saknade konstruktivt värde. Precis som med civilisationen och samhället i allmänhet förändras med den industriella revolutionen och den fria marknaden förändrades även kulturen. Och böckerna med den. En allt större population av handelsmän kunde sko sig på handel gjorde att borgarklassen växte fort och starkt. Nu var det inte längre aristokrater och kungligheter som hade råd att köpa böcker. Eller beställa böcker för den delen.
En skolreform svepte över Europas länder och med den kom även bibliotek. Nu skulle alla få möjlighet att bilda sig. Och böcker, som alla vet, är bildning. Upplysningsfilosoferna spred budskapet om att sann frihet och makt ligger i kunskap och utbildning. Ju starkare bokbranschen och dess konsumenter växte desto mer skönlitteratur och författare togs upp i kulturen. På 1800-talet skrev Gustave Flaubert romanen som skulle komma att kallas världens bästa roman. – Madame Bovary. Den hade släppt romantikens ideal och var en av de första realistiska och naturalistiska skildringarna i litteraturhistorien. En annan av anledningarna till dess framgång var att den bröt mot många av de andra konventioner tidigare skönlitterära författare hade knutit sig till. Det var ett icke-moraliserande passivt perspektiv från berättaren som istället ägnade sig mycket åt människans psyke och åtrå. Efter kom boomen med 80- 90-talen och modernismen i början av sekelskiftet. Men inte förrän efter socialismens brokiga genombrott under 1900-talets första hälft blev romanen, novellen och lyriken något som tillhörde alla.
Tidernas författare:
- Homeros
- Dante
- Cervantes
- Flaubert
- Joyce
- Mann
- Houellebecq
- Ranelid
Läsningen idag
Dagens läsare har inte längre några enstaka storförfattare att välja mellan. Det finns förmodligen fler sorters kokböcker idag än vad det fanns dramatiker under 1600-talet. Och utbudet av deckare och kriminalromaner kan förmodligen fylla hela Strindbergs bokhylla tre gånger. Den skulle med sannolikhet rasa från väggen om man fyllde den med kändisars självbiografier. Nu finns det som tur är inte rum för massa modern skräplitteratur där. Med tanke på hur hans hem de sista åren på Drottninggatan idag är ett museum så är det inte särskilt bra med för mycket skräplitteratur i hans hyllor. Det kan bli fuktskador och dylikt. Även om man förstärkt väggarna kan det finnas fukt kvar i böckerna. Fuktmätare för betong finns att få tag i, så väggen är utom fara, men gamla och fina böcker och brev bör inte konserveras i en sådan miljö.